Nya fantastiska bilder från en tidigare ägare!

Hej på er Sniggelvänner!

Tyvärr har arbetet med vår älskade sk22:a stått stilla de senaste två veckorna. Vi har alla haft fullt upp med annat. Vi får hoppas att det inte blir en vana. Vi är iallafall sjukt sugna att komma ut till varvet igen.

Lite saker har dock hänt. Vi har blivit kontaktade av Herlinsällskapet som även detta år ska ha en monter i veteranbåtsdelen på båtmässan ”allt för sjön” i Stockholm 6-14 Mars. I år kommer de ha tema renovering eftersom det just nu är många herlinbåtar som rustas upp. Ni kommer att kunna läsa om Sniggel Snuggel i montern. Har ni lite tur stöter ni även på oss i Sniggel Snuggel koncernen då vi ämnar besöka båtmässan under helgen v10.

Vår gode vän F som ägde Sniggel Snuggel under 70-talet har skickat nya fantastiska bilder till oss. Nedan kan ni njuta av några av dem.

Återkommer efter helgen med ny uppdatering.

Diabilder 2 013

Diabilder 2 004

Diabilder 2 012

Diabilder 2 045

Diabilder 2 046

Diabilder 2 047

5 kommentarer vidrörande “Nya fantastiska bilder från en tidigare ägare!

  1. Mycket roligt att återse min gamla båt! Jag var ägare av Sniggel Snuggel 1964-1967. Jag köpte den av min vän Paul Dahlerus som hade haft båten några år och sålde den sedan till min svåger Claes Ekman.
    Sniggel Snuggel var min första egna båt, jag var 25 år gammal och nygift och vi hade underbara seglingar tillsammans alla tre. Sommaren 1965 var min fru havande med vår son som nu är 44 år gammal. Han blev ordenligt sjörullad och seglingsintresserad på köpet.
    Båten var i fint skick och tät underifrån men läckte litet retsamt uppifrån. Jag minns att jag efter överhandsväder eller regn fick torka madrasserna över spritköket inför natten.
    Jag har tittat på bilderna och funnit att två skotvinschar helt i mahogny (!) som satt på akterkant av ruffen tycks vara borta. Jag tordes aldrig använda dem för risken att de skulle gå sönder – finns de kvar?
    Min känsla för träbåtar skapades under dessa år och satt i resten av min aktiva seglingstid och avslutades förra året då jag och min son sålde SK 95 nr 4 Gerdny som vi ägt i ett dussin år och totalrenoverat. Särksilt Sniggels Snuggels manövrerbarhet väckte uppskattning. När jag kryssade i skärgården satt jag alltid i lä och när jag såg botten så kunde man vända på en 5-öring. Även att segla in till kajplatsen i medvind var kul – en snabb 360 graders gir alldeles utanför bojen och ned med storen i giren, för att sedan med anpassad fart och den lilla focken styka bojen och behändigt stoppa upp alldeles innan bryggan. Det var segling det! Helt annorlunda med en 95:a på 10 ton och 19 meters längd!
    Om jag skulle renovera Sniggel Snuggel idag skulle jag definitivt inte fernissa henne utan lägga på Coelan på allt ovanför vattenlinjen. Vi gjorde det på vår 95:a de senasre åren och även om påläggningen var ganska besvärlig så behövde vi inte göra något åt däcket under den tid vi hade henne kvar (3 år). Coelan skall kunna ligga orört i minst ett decennium och har fantastiska egenskaper, mycket tåligt och med 300% töjningsförmåga vilket är perfekt på äldre träbåtar som ju rör sig en del i nåt och skarvar. Jag känner till flera skärgårdskryssare i mahogny som har gjort detta och alla är mycket nöjda. Bara svabba av vinterdammet på våren och sjösätta! Med seglarhälsningar från Christer Hägg

  2. Hej Christer!

    Vad kul att läsa om dina minnen med Sniggel Snuggel! Vi ser också fram emot att ta med fruar och flickvänner (om än i omgångar) på härliga seglingar framöver, men det är ju en bit kvar tills dess.
    Skotvincharna finns kvar, men är tillfälligt avmonterade för skrapning av rufftak, den ena något skadad dock. När vi har diskuterat tillsammans så har ju målet hittills varit att få henne i så nära originalskick som möjligt, så vincharna är tänkta att ta plats igen. Vad sedan gäller bordläggning är det ju alltid intressant att ta del av tips och erfarenheter, och Coelan kanske kan vara ett alternativ om inte originalutförandet kan tänkas funka som planerat. Eftersom vi inte har så mycket erfarenhet av träbåtsrenovering så hoppas vi att kunna få många värdefulla tips under mässan i Stockholm i mars, där vi ser fram emot att träffa fler medlemmar i Herlinsällskapet. Har du vägarna förbi så kanske vi ses!?
    Mvh Daniel

  3. Hej!

    Nej, några skotvinchar i mahogny har vi tyvärr inte. Jag kan inte heller se dem på Finns bilder så de måste försvunnit innan. Men eftersom ägarlängden är känd mellan dig och Finns så kanske Finn eller Claes vet vart mahognyvincharna tagit vägen?

    I Tores specifikation av båten står det att den levererades med åror. Är det någon av de tidigare ägarna som har koll på vart dessa placerades. Det finns metallgenomföringar på skarndäck ungefär i höjd med fästena till mahognyvincharna. De verkar dock lite klena för årklykor?

  4. Hej Sniggelgänget!
    Trevligt att läsa Christers Sniggelminnen och just detta att hon nästan kunde svänga runt sin egen axel underlättade tilläggningar i trånga och välbesökta svenska och danska hamnar. När jag började segla med min lilla, långkölade, Väderöjulle upptäckte jag att hon inte svarade lika snabbt på rodermanövrar som Sniggel gjorde.
    Angående trävinscharna hade vi inte heller dem påmonterade av rädsla för att någon vid en plötslig manöver kanske skulle greppa tag i dem för att hålla sig fast och det skulle ha kunnat skada dem. Vinscharna följe med vid försäljningen till förre ägaren så kolla med honom så de inte ligger bortglömda någonstans. Hälsningar Finn

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>